Rostfritt stål – handbok för nyfikna

Nyfiken på rostfritt stål? Då ska du beställa vår senaste bok, Rostfritt stål – handbok för nyfikna av vår egen specialist Claus Qvist Jessen. Den innehåller det mesta som är värt att veta när det gäller rostfritt stål, korrosion, bearbetning, ytbehandlingar och mycket annat. För att ge dig en försmak publicerar vi här ett utdrag ur boken som handlar om att ferritiska stål emellanåt kan vara ett fullgott alternativ till austenitiska stål.
Vill du beställa Rostfritt stål – handbok för nyfikna? Klicka här!

Bokomslag-Rostfritt stål-handbok för nyfikna

Utdrag ur Rostfritt stål – handbok för nyfikna:

Ferritiska stål som alternativ till austenitiska stål
För bara några år sedan var nickelfritt ferritiskt rostfritt stål något man skrattade åt. Det låga priset kunde inte kompensera dålig korrosionsbeständighet, dålig svetsbarhet och de dåliga mekaniska egenskaperna. Därför användes ferritiskt rostfritt stål historiskt sett ofta bara för enkla och billiga konstruktioner där man bara ville ha något som såg snyggt ut.
Det senaste årtiondets kraftiga uppgångar (och fall) för nickelpriserna har emellertid förändrat detta. Nickel är ett mycket viktigt legeringsämne i de austenitiska stålen, och större delen av legeringstillägget för ett 4301-stål utgörs av just nickel. Detta innebär att svängningarna i nickelpriset får stor effekt på̊ de fluktuerande stålpriserna. Det finns därför mycket att vinna på̊ att kunna släppa det dyra och prismässigt instabila nicklet och ändå̊ få en bra korrosionsbeständighet.

Korrosionsbeständighet hos ferritiskt stål

Punktfrätning är en av de vanligaste korrosionsformerna hos rostfritt stål. I avsnitt 3.5.2 visas stålets beständighet mot begynnande punktfrätning som uttrycks med ett PREN-värde (Pitting Resistance Equivalent). Baserat på̊ tabell 3.1 kan man därför förvänta sig att det ferritiska 4509 (PREN 17,5) har samma beständighet mot begynnande punktfrätning som det austenitiska 4301 (PREN 17,5). På samma sätt kan man förvänta sig att det ferritiska 4521 (PREN 22,9) ligger på̊ ungefär samma nivå̊ som det austenitiska 4404 (PREN 23,1). Detta har verifierats på̊ experimentell väg. Så länge punktfrätning utgör den största risken bör man alltså̊ kunna ersätta det traditionella austenitiska stålet med dess ferritiska motsvarighet utan att offra korrosionsbeständigheten.
Återigen måste man tänka på̊ att PREN-värden bara kan användas för att bestämma beständigheten gentemot begynnande punktfrätning. Om korrosion har startat är det bra att ha med Ni som broms, och därför förlöper angreppet snabbare hos ferritiskt stål än austenitiskt. Detta är för övrigt skälet till att de austenitiska stålen klarar sig bättre mot spaltkorrosion än sina ferritiska motsvarigheter. Bägge delarna är goda argument för att alltid välja ett stål där korrosionen aldrig har en chans att sätta igång.
Utöver punktfrätning/spaltkorrosion finns goda skäl att vara uppmärksam på̊ spänningskorrosion (SPK). Spänningskorrosion angriper nästan uteslutande de austenitiska standardstålen ur 4301- och 4401-klasserna (avsnitt 3.7.1), så där har de ferritiska stålen en enorm fördel eftersom de inte alls angrips av kloridinducerad SPK. Det går därför utmärkt att använda ferritiska stål på̊ många platser där SPK är den korrosionsform som påverkar livslängden mest, och där stål ur 4301- och 4401/04-klasserna därför inte kan användas. Ugnar tillverkade av ferritiskt rostfritt stål är en klassiker.
På minussidan för de ferritiska stålen hör det faktum att den frånvarande nickelbromsen gör att de inte motstår allmän korrosion särskilt bra, vare sig i starka syror eller starka baser (t.ex. fig. 3.6). För användning vid extrema pH-värden är traditionella austenitiska rostfria stål därför normalt att föredra framför de ferritiska.

Mekaniska förhållanden för de ferritiska stålen

Ur mekaniskt perspektiv finns vissa skillnader mellan de ferritiska och austenitiska ståltyperna. Tittar man på̊ sträckgränsen (Rp 0,2) är den vanligen marginellt högre för de ferritiska ståltyperna än de motsvarande austenitiska. I gengäld är brottgränsen (Rm) lite lägre, och erfarenheten säger att de ferritiska stålen därför är lättare att klippa och borra i än de väldigt sega austenitiska stålen.
På minussidan för ferriterna står det faktum att brottförlängningen är något mindre än för de gummiartade austenitiska stålen (minst 20 % jämfört med 45 %), vilket gör att ferriterna är mindre lämpliga för kraftiga mekaniska deformationer. Detta gäller framför allt vid ren sträckformning, men ferritiska stål kan i stället ofta användas för djupdragning. I England och Italien använder man till exempel ofta 4016 för cateringutrustning just på̊ grund av djupdragningsegenskaperna som inte alls är så dåliga. Man ska dock inte förvänta sig några mirakel och tro att det går att tillverka en komplicerad dubbeldiskho i ferritiskt rostfritt stål utan mellanglödgning. Det är tyvärr omöjligt.
Brottförlängningen påverkar också̊ vid bockning. Ferritiska stål kan absolut bockas, men inte alls i samma utsträckning som de austenitiska, och bockningsradien måste därför vara större. På det hela taget påminner de ferritiska rostfria stålen (kubisk rumscentrerad struktur) ur mekanisk synpunkt mer om ferritiska svarta stål (även de kubiskt rumscentrerade) än om austenitiska rostfria stål (kubiskt ytcentrerade).
En annan detalj är de mekaniska förhållandena vid extremt låga och extremt höga temperaturer. Vid mycket låga temperaturer kan de ferritiska stålen bli spröda, vilket märks i form av en plötsligt försämrad slagseghet (AV). Vid vilken temperatur denna förändring inträffar varierar en del beroende på̊ legering, tjocklek och eventuella svetsar, men ned till -20 °C går det som regel bra. Till exempel 4509 har med framgång använts utomhus i Norrland där vintertemperaturen lätt hamnar runt –40 °C. För hyperkalla ändamål (t.ex. flytande kväve ned till –196 °C) finns det bara en enda lösning: austenitiskt stål – vanligen 4404.
Även vid förhöjda temperaturer kan man riskera mekaniska problem. Vid längre uppehåll i temperaturområdet 400 till 550 °C kan man riskera ”475°-sprödhet”. Detta fenomen förekommer också̊ för duplexstål (samma temperaturområde), och de ferritiska stålen är därför mindre lämpade för högtemperaturförhållanden än de mer toleranta austeniterna. Observera dock att stålet vid mycket höga temperaturer (över 550 °C) lämnar riskzonen. Då kan de ferritiska stålen återigen bli relevanta (avsnitt 5.3.5), så alla situationer måste bedömas från fall till fall.

Vill du beställa Rostfritt stål – handbok för nyfikna? Klicka här!

Damstahls egen Claus Qvist Jessen är kemiingenjör, fil. dr och en världsledande auktoritet inom rostfritt stål. Han har även skrivit böckerna ”Rostfritt stål och korrosion”, ”Rostfritt stål för hygienisk utrustning inom food/pharma” samt ”Surface Treatment of Stainless Steel – Corrosion and Cleanability”. Du kan beställa dem här.

 

Superduplex skapar lättare och säkrare oljeplattformar

Ända sedan 70-talet har det borrats efter olja i Nordsjön. Men efterhand som behovet av nya fyndigheter ökat, har man tvingats placera oljeplattformar allt längre norrut. Den isande havsmiljön är oerhört aggressiv mot rostfritt stål, framför allt alla de stålbultar som håller ihop konstruktionen. Lösningen på den utmaningen blev superduplex stål.

Rätt rostfritt på oljeplattformar i extrema miljöer

I grund och botten är en oljeplattform helt enkelt en kemisk fabrik placerad mitt ute på havet. Där finns all teknik och utrustning som krävs för att göra den helt självförsörjande, som till exempel elgeneratorer, vattenavsaltare och bostäder för oljearbetarna. Allt inklämt på ett så litet utrymme som möjligt för att undvika att göra plattformen för tung så att man kan minimera stödkonstruktionen och ankarpunkterna.
Dessutom kräver oljeproduktionen åtskilliga kilometer rör, både för process och för transport. Rören sammanfogas normalt med flänsar vilket innebär hundratusentals galvade bultar och muttrar.

Rostande bultar ett problem

Ett av de företag som under lång tid borrat efter olja i Nordsjön är norska Statoil. För närvarande är de i full färd med att vidareutveckla det största oljefältet i området, Johan Sverdrup, vilket bland annat innebär att de bygger ett antal nya oljeplattformar. Fältet beräknas ge olja i 50 år framöver, så det ställer höga krav på plattformens livslängd, vilket i förlängningen påverkar materialvalen i stomme, utrustning och rördelar, både när det gäller motståndskraft och vikt.
Statoil har länge varit verksamma på Nordsjön och har genom åren fått allt större erfarenhet av vad som krävs för att klara det hårda klimatet, med kyla, stormar och saltvatten.
Bland annat har de noterat att de galvade bultarna som bland annat används i rörflänsarna har förhållandevis kort livslängd på grund av korrosion. Den skyddande hinnan av zink varar i snitt mellan åtta och tio år, sedan börjar bultarna rosta. I den hårda marina miljön blir den totala livslängden för bultarna inte mer än cirka 15 år. Långsiktigt skapar detta problem eftersom försvagade bultar riskerar en säker, pålitlig och miljömässigt hållbar drift av det komplicerade rörsystemen.

rostfritt oljeplattformar-oljefältet Danfelt

Oljebranschen har traditionellt sett alltid legat i framkant av utvecklingen och rostfritt stål är inget undantag – särskilt inte när man behöver ett material som tål mycket frätande miljöer. Den här bilden är hämtad från oljefältet Danfelt i den danska delen av Nordsjön. Foto: ©Maersk Oil

Superduplex rostfritt stål blev lösningen

I och med att många av de äldre oljeplattformarna genom uppgraderingar och utveckling fortfarande är i drift, innebär det att Statoil löpande behöver byta ut flera tusen bultar efterhand som de passerar sin tekniska livslängd. Det är av förklarliga skäl ett tids- och resurskrävande projekt som dessutom skapar driftsstörningar på plattformen. Därför har Statoil sedan en tid börjat ersätta de galvade bultarna med bultar i superduplex rostfritt stål.
I de nya oljeplattformarna som byggs för Johan Sverdrup har de redan från början föreskrivit duplex, framför allt för kabelrännor, rörstöttor och andra konstruktionsdelar som inte utsätts för höga temperaturer. Med duplex får plattformen längre livslängd, minskat underhåll och lägre vikt. Just viktreduceringen är en viktig del i konstruktionen. Ju mer ovandelen på plattformen väger, desto större lyftkraft måste kranbåten ha för att få allt på plats, vilket ökar kostnaderna avsevärt. En lättare ovandel innebär också att den bärande konstruktionen undertill kan vara mindre, lättare och därmed också mer kostnadseffektiv.

Ökande betydelse inom offshore-teknologin

Det rostfria stålet med superduplex legeringar är oerhört starkt och har en hög motståndskraft mot många olika typer av korrosion, vilket bland annat beror på en molybdenhalt på 3,5 procent. Duplex och superduplex har dubbelt så hög sträckgräns jämfört med austenitiskt rostfritt stål, som exempelvis 316L, och är starkare än härdade versioner av samma stålsort, vilket är den sort som vanligtvis används inom offshore. Dessutom har duplex och superduplex bra egenskaper när det gäller duktilitet och seghet i temperaturer ända ner till -80° C, vilket är en viktig faktor vid oljeborrning i Nordsjön eller arktiska miljöer.
Så efterhand som offshore-teknologin utvecklas för att möta världens energibehov på ett mer effektivt, säkert och hållbart sätt, kommer duplex och superduplex rostfritt stål att bli en allt viktigare faktor i konstruktionsarbetet

Djupare rostfri information hittar du som vanligt hos våra produktspecialister samt i våra böcker som du kan läsa mer om här

Vad gör ketchup och senap med rostfritt?

I ett tidigare inlägg kan du läsa om vår kund som fick byta ut de mer lättbearbetade stålsorterna 1.4301 och 1.4404 till det hårda SMO för att skapa produkter som ska kunna hantera tillverkningen av ketchup. Detta för att ketchup är ett så pass frätande livsmedel.

Kan verkligen den mat vi har i kylen vara så frätande att det påverkar något så hårt som rostfritt?

Då vi hade en sommar med långt grillförbud fick vi på Damstahl mycket ketchup och senap över i kylen. Därför ville vi själva göra ett lite experiment med det vi hade kvar. Numera ligger det därför fyra stycken plåtprover på en hylla här hos oss. De fyra plåtproverna i kvaliteterna 1.4462, 1.4016, 1.4301 och 1.4404 har vi preparerat med både ketchup och senap för att följa dem och se vad som händer med när dessa livsmedel med hög halt ättika får ligga kvar länge.

Experiment med ketchup och senap

Experiment med sommarens rester

Efter en månads tid så sköljde vi av plåtarna för att se om de blivit påverkade och nog blev vi lite förvånade. För på kort tid hade framförallt senapen gjort stor åverkan på främst plåten av 1.4016. Se bilden här nedanför där du kan se de mörka partierna som är riktiga urgröpningar i plåten.

Rostfritt 1.4016 ketchup

Senapens påverkan på 1.4016

Vi fortsätter att följa sommarens rester på våra plåtar!

Ytans betydelse för korrosion, del 1: Slipat

Då vi vet att ytan är av stor vikt för hur väl det rostfria stålet står sig mot korrosion kommer här en miniserie från vår egna gästbloggare och rostfria pensionär Jan Laurin. I denna första del kan du läsa om hur ytans slipning eller polering kan påverka korrosion.

Slipat är sämre

Rostfritt stål finns i många olika utförande och med många olika ytor. 1D, 2B, slipad eller borstad – olika ytor för att passa olika miljöer. En grov yta kan ha sina nackdelar framför en slät och jämn yta. Fukt och salt fäster bättre på en skrovlig yta. Genom avdunstning av fukten ökar salthalten på den rostfria ytan och koncentrationen når över tröskelvärdet som utlöser korrosion. Salt är också hygroskopiskt (vattensugande) och tar fukt från luften vilket medför att korrosionen kan fortsätta även om miljön har ändrats. Salt har också förmågan att dra till sig korrosiva luftföroreningar så som järn och svavelpartiklar.

Olika ytor i samma miljö

Att det är viktigt att välja rätt yta beroende på miljön som det rostfria ska sitta i visar följande exempel från ett danskt mejeri. Här kan vi se att rostfritt stål med slipad yta kan vara sämre än en kallvalsad 2B-yta. Bilden föreställer en saltbehållare med ett slipat rör. Det vertikala slipade röret är tillverkat i EN 1.4432 med PREN 24,8. Tanken i bakgrunden är tillverkad av plåt med en 2B-yta i EN 1.4404 med PREN 23,1.

Korrosion-slipat-rör-rostfritt-stål

Båda sitter i samma miljö men det slipade röret får stryk, fastän det är gjort av ett bättre rostfritt stål. Därför är det alltid viktigt att tänka på att välja rätt stålsort och rätt yta till olika miljöer.

I nästa del kommer vi att skriva elektropolering.

 

Fler inlägg om korrosion på olika ytor kan du läsa om i vår serie om korrosion i havsmiljö.

Korrosion i havsmiljö – följ våra plåtar! Del 5

 

EN 1.4305, stålet som drar nytta av föroreningar

Vad är ingredienserna i automatstål

Vid tillverkning av rostfritt stål är huvudingredienserna järn, krom och kol men det förekommer också ett antal föroreningar som man önskar hålla inom vissa bestämda gränser. Svavel är en av de föroreningarna i rostfritt stål som är väldigt skadligt för korrosionsmotståndet. För de flesta kommersiella ståltyper ligger den övre gränsen för svavel på 0,015 %.

Det som i övriga rostfria stålsorter räknas som en förorening tillsätter man medvetet under kontrollerade former i produktionen av automatstål (EN 1.4305). Vid tillverkningen tillsätter man svavel så att svavelhalten blir mellan 0,15-0,35 %. Detta tillsatta svavel förenar sig sedan med en av de andra föroreningarna som är mangan. Svavel och mangan bildar mangansulfiderna som i sin tur bildar hårda långa strängar längs med stången – se bild.

Fördelningen av mangansulfid i automatstål EN 1.4305

Fördelningen av mangansulfid i längdriktningen hos stångstål.

När passar EN 1.4305

Strängarna av mangansulfider förbättrar de spånbrytande egenskaperna avsevärt jämfört med ”normala” sega austeniter. Vid svarvning kommer du slippa långa spånor då strängarna av mangansulfider bryter och skapar korta spånor. Tyvärr är inneslutningar av dessa mangansulfider en mindre bra för korrosionsbeständigheten. Därför har 1.4305 inte samma motstånd mot korrosion som t.ex. vanligt 1.4301/1.4307.

EN 1.4305 lämpar sig till exempel där produktionen kräver mycket spånavskiljande bearbetning och i tillverkning av långa serier i automatsvarvar. Då motståndet mot korrosion är lägre jämfört med de övriga austeniterna är det viktigt att medier som kommer i kontakt med stålet är milda och utan starka syror. I en torr inomhusmiljö är EN 1.4305 inte heller ett dåligt alternativ.

Det är också bra att veta att automatstålet inte med så bra resultat går att:

• Bocka
• Elpolera
• Beta
• Svetsa

 

Har du fler frågor om rostfri stång – skicka dina frågor till oss så svarar produktspecialisten Tord Nilsson

 

Damstahl lagerför EN 1.4305 i rundstång diameter 2-500 mm, blankdragen fyrkantsstång och sexkantsstänger.

Korrosion i havsmiljö – följ våra plåtar! Del 5

Hur går det för plåtarna?

Då var det tid igen med nya foton på plåtarna av olika kvalitéer som hänger i tuff havsmiljö.
Som vi kan se, så har där inte hänt så mycket på de senaste månaderna. Även om det i kalendern har varit sommar så har det inte  påverkat plåtarna i någon större grad. Jag tror det har att göra med den ganska frekventa nederbörden. Det har gjort att  det kommit färskt regnvatten med jämna mellanrum på plåtarna och sköljt bort kloriderna (bla. saltet).
Detta visar också vikten med rätt konstruktion. Att man till exempel inte ”bygger in” stålet, vilket kan hindra att naturens egna dusch med regnvatten  inte kommer åt att spola bort klorider. Speciellt i sådana här aggressiva miljöer.
 Korrosion i havsmiljö

Även ett nytt experiment i experimentet har tillkommit!

Detta experiment handlar om samma kvalitéer men om olika ytor. Med detta experiment kommer vi att se skillnaden på motståndskraften mellan en 2B (blank yta), en slipad (repig yta) och en spegelpolerad yta.
De olika Ra-värden är
0,2-0,35 my – 2B (tjocklek 1 mm) 
0,55 my +/- 0,15 – vanligaste slipade ytan
0,05 my eller bättre – spegelpolerad yta
Korrosion i havsmiljö

 

När jag svetsade plåtarna så bara smälte jag ihop dem utan tillsats. Därefter så körde jag bara lite med Scotch Brite och efteråt betades svetsarna.

Dessa plåtar har hängt uppe i en månad när fotot togs och redan ser man korrosion i svetsen på ferriten 1.4016. Detta medan de andra tre stålsorterna/ytorna har klarat sig fint.

Upplever ni plåtarna i detta experiment lite blåaktiga, så är det på grund av att vädret var underbart denna dag och att himmeln speglas i plåtarna.. Himmeln var, som alltid här i Malmö, HIMMELSBLÅ JJ

 

Mer om korrosion och nästan allt du behöver veta på området hittar du i boken Rostfritt stål och korrosion.

Tidigare delar i serien Korrosion i havsmiljö hittar du här!

Babysalva fixar både spaltkorrosion och ”löpningsrost”

Rost gillar vi inte på rostfria Damstahl. En av de värsta sorterna, som också är svårast att förhindra, är spaltkorrosion. Den bästa lösningen är självklart att helt undvika spalter. Detta är dock väldigt svårt vid både svetsporer och bindningsfel.

Gäller det planerade spalter, så som vid bultförband och flänsar, kan hjälpmedlet vara något som säkert ytterst få tänker att det kan fungera. Du ska få ett riktigt ”hästhandlartrick” här på bloggen. Det är inte vetenskapligt bevisat men fungerar bra i praktiken.

Smörj ytan med ett tunt lager vaselin. Ta ett tunt lager vaselin och smörj på spalten. Detta skapar ett vattenskydd som kan verka som en temporär lösning, i själva verket håller effekten i sig mycket länge. Ännu bättre effekt blir det om du använder en blandning av vaselin och basisk zinkoxid, samma innehåll som finns i babysalva. Se bara till att vaselinet eller zinkoxiden inte på något sätt påverkar mediet.

Hur var det då med ”löpningsrost” som långdistanslöpare kan drabbas av?

Jo, en rejäl sträng babysalva i “spalten” gör de långa loppen betydligt mindre smärtsamma! Vårens och sommarens löparlopp är i full gång så du har många möjligheter att testa detta tips.

Använd babysalva för att hindra korrosion

Använd babysalva för att hindra korrosion

 

Korrosion i havsmiljö – följ våra plåtar! Del 3

Plåtarna har nu suttit uppe ytterligare tre månader under vintermånadernas stormar.

Se hur plåtarna har påverkats:

7 februari 2017

Olika korrosion för samma PREN-tal

I förra inlägget kunde ni läsa om hur plåtars olika PREN-tal påverkar tåligheten och som en kort repetition ser ni här PREN-talen för våra aktuella plåtkvaliteter:

1.4016 16,0
1.4509 17,5
1.4301 17,5
1.4404 23,1

Som vi såg redan förra gången så är korrosionen riktigt aggressiv på ferriten 1.4016. Den stora skillnaden från förra gången är mellan ferriten 1.4509 och austeniten 1.4301. Dessa har samma PREN-tal men ferriten har klarat sig något sämre. Detta på grund av att ferriten saknar nickel som tillsätts i första hand för att plåten ska bli formbar. Nickeln fungerar också som en broms (då det är en ädlare metall än tex. järn) när väl stålet har aktiverats. Som sagt, 1.4509 och 1.4301  har samma motståndskraft mot punktkorrosion men när väl korrosionen sätter igång så accelererar den mycket fortare på ferriten.

Den syrafasta austeniten 1.4404 står sig fint, men vi får se hur det går nu när vi går mot varmare tider och kloridhalterna förmodligen ökar på plåtytorna.

Korrosion i havsmiljö – följ våra plåtar! Del 2

I september kunde du läsa om att vi startat ett experiment för att se hur plåtar av olika stålsorter klarar av påverkan av havsmiljö. Var visar sig korrosionen?

Plåtarna har suttit uppe sedan mitten av juni på en brygga vid havet. Det beräknas att salthalten i området är omkring 10 promille.

16-img_4804-2-0

Före uppsättning i mitten av juni

Sedan mitten av juni har vi varit ute och tittat på plåtarna för att se hur havets inverkan påverkar dem. I detta inlägg kan ni nu se hur plåtarna såg ut efter att ha suttit uppe en respektive fem månader.

Resultat – en respektive fem månader

Vi ser på bilderna från juli att det bara är 1.4016 som påverkats. Mest är det den svets som inte är efterbehandlad med en roterande Scotch-Brite som påverkats.

billede_2

12 juli 2016

billede_3

11 november 2016

På bilderna från november ser vi att det är en aggressiv korrosion som börjat i svetsen på 1.4016. Även på övrig yta ser vi en lite lättare punktkorrosion.

Att det är mer korrosion på/vid svetsen beror på att blåanlöpningarna inte är täta. Blåanlöpningarna har en väldigt hög Cr-halt och under denna yta finns ett tunt skikt avkromat lager som har ett sämre motstånd.

Att vissa stålsorter klarar sig bättre beror på att de är högre legerade. För att få en fingervisning om hur tålig en stålsort är mot korrosion kan du titta på stålsortens   PREN-tal (Pitting Resistance Equivalent). Desto högre PREN-tal, desto bättre beständighet mot korrosion. Olika stålsorter med samma PREN-tal har samma beständighet.

Stålsort PREN-tal (ungefärligt)
1.4016 16,0
1.4509 17,5
1.4301 17,5
1.4404 23,1

Mer viktig och nyttig kunskap får du alltid i boken Rostfritt stål och korrosion som du kan läsa mer om här.

Plåtarna kommer fortsatt att hänga kvar. Vi återkommer i början av nästa år för att ta en ny titt på plåtarna och se hur de klarat de första skånska vintermånaderna.

Korrosion vid havsmiljö -> Följ våra plåtar!

Vi gör ett experiment brygganvidhavet_cirkel160706

Vi vill se hur korrosionsförloppet ser ut i en klorid-utsatt havsnära miljö. Dessutom är vi nyfikna på hur olika sorters rostfria stålkvaliteter påverkas.

Därför har vi satt upp fyra olika stålkvaliteter på sidan av en träbrygga vid Öresund. Vi kommer att följa dem under året, dokumentera det vi ser och dela det med er här på bloggen.

De fyra olika kvaliteterna är

  • EN 1.4016 – Slipad
  • EN 1.4509 – Borstad
  • EN 1.4301 – Slipad
  • EN 1.4404 – Slipad

Alla plåtarna har varsin svetsskarv, för det är ofta vid svetsen som korrosion uppstår.

Under året kommer vi löpande rapportera vad som händer med våra plåtar i havsmiljö. Hur ser de ut? Vilken plåt har fått mest angrepp och vilken har klarat sig bäst? Var sitter korrosionen?

Följ oss och våra plåtar vid havet!bryggplatarna_alla_closeup160712