Rostfritt plattstål; Tre av samma sort men inte likadana

Ofta vill vi samla ihop produkter till större grupper. Man kan se det som att rostfritt plattstål är ett samlingsnamn för en produktfamilj med flera olika egenskaper. Anledningen till att det finns tre olika sorters plattjärn är just för att de har olika egenskaper och ska med fördel användas för olika ändamål.

Varmvalsat plattstål

Det vanligaste rostfria plattstålet är det i varmvalsat utförande. Detta kan  upplevs ofta som lite mjukare. Varmvalsat rostfritt plattstål går bra att svetsa borra och fräsa i dock är toleranserna ganska generösa vad det gäller vinkelräthet och rakhet. Detta plattstål går också att bocka men är inte helt följsamt det kan ibland sticka iväg åt ett håll du inte riktigt vill.

Att tänka på vad det gäller de generösa toleranserna är att ju grövre dimension desto generösare är toleranserna. Exempelvis hur romboid plattstålet får vara = hur mycket ur vinkel den får vara. Detta är något du ska ha med i beräkningen och välja dimension efter sitt färdigmått.’

Om du exempelvis beställt ett plattjärn som är 60 x 40 mm och har ett färdigmått  59 x 39 mm så kan du snabbt se i tabellen för tjocklek att plattjärnet får vara 1,5 mm ur vinkel. Med denna information kan du enkelt se att det då kan bli svårt vid extremfall att få ut färdigmåttet 59 x 39 mm.

Plattstång-toleranstabell

Toleranstabell för vinkelräthet

Plattstång-tolerans

Klippt plattstål

Det andra plattstålet är den sort som vi kallar för det klippta plattstålet, eller mer korrekt det slittade plattstålet. Detta är ett plattjärn som är slittat ur ett varmvalsat coils. Det kan ibland upplevas som något hårdare. Däremot håller det sig bättre inom måttoleranserna vad det gäller bredd-, vinkel- och rakhetstolerans än det varmvalsade.

Det klippta plattjärnet sticker inte heller iväg när du bockar det vilket är en fördel om du ska ex bocka detta runt tex en jig (jig = en mall). Givetvis går det bra att även fräsa, borra, gänga och svetsa i detta också. En nackdel med det klippta plattstålet är att de slittade/klippta kanterna kan upplevas som grova och råa.

Kalldraget eller blankdraget plattstål

Den sista sortens plattstål är det i kall-/blankdraget utförande. Denna typ av plattjärn har snäva toleranser och raka skarpa kanter samt är ofta till utförandet i tolerans H11. Ytterligare en egenskap är att den också passar i en fixtur utan att man behöva fräsa den runt om.

En nackdel som gäller all form av kall-/blankdraget material är att man bygger in spänningar. Vid kraftig bearbetning som tex fräsning frisläpper man dessa spänningar och materialet har lätt för att slå sig.

Rostfritt plattstål i dekorativt syfte

Har du tänkt använda plattjärn i dekorativt syfte. Då finns det en del dimensioner i klippt utförande som är slipade på de två breda sidorna. Givetvis kan du även slipa upp ett varmvalsat plattjärn men då ska du ha med sig att det kan finnas porer som kan synas efter slipning.

 Vilket plattstål ska du välja?

Alla tre varianter som vi beskrivit går givetvis att använda och fungerar till allting men för att optimera bör du tänka till. Väljer du rätt sort till tillverkningen så blir arbetet lättare

Massor av olika plattstål hittar du på vår egna rostfria e-handel.

Ketchup kräver 254 SMO

Ketchup är ett av de mest frätande livsmedel som finns, åtminstone när det kommer till hur det påverkar rostfritt stål. Men 254 SMO, en legering som skapades för att kunna motstå den kraftigt korrosiva miljön vid oljeplattformarna i Nordsjön, visade sig vara lösningen. På VK Mekaniska i Staffanstorp är de specialister på att bearbeta denna mycket sega, hårda och motståndskraftiga stålsort.

Ingen motstår ketchup. Mer än 254 SMO

Rostfritt stål av 4307- och 4404-grupperna är standardmaterialet för komponenter i nästan alla former av anläggningar för livsmedelsproduktion. Det beror bland annat på att de austenitiska stålsorterna sedan 1940-talet med framgång använts för en mängd kritiska tillämpningar. De är dessutom relativt lätta att forma och svetsa.
Men det finns vissa livsmedel där det vanliga syrafasta stålet inte räcker till. Det gäller till exempel vid tillverkning av ketchup, senap och majonnäs, som är bland de mest korrosiva livsmedlen som finns.
Dessa tre livsmedel innehåller ättika vilket ger dem ett lågt pH-värde. Visserligen är surheten i sig inte något större problem. Ren, kall ättika är totalt ofarlig för nästan alla typer av rostfritt stål. Men i kombination med det salt som tillsats i exempelvis ketchup och som ger en hög kloridhalt, kan den skapa punktfrätning också i syrafast stål. Till detta kommer en hög temperatur på ca 70°C under tillverkningsprocessen, vilket gör att korrosionen går mycket fortare.
Kombinationen av klorider, syra och värme innebär alltså att det rostfria stålet utsätts för en gemensam attack av tre korrosiva beståndsdelar.
Förr i tiden tvingades man därför att byta ut delarna i maskinerna för tillverkning av dessa livsmedel med relativt korta intervall. Framför allt punktkorrosionen skapade ytojämnheter där bakterier kunde samlas och växa, vilket innebar potentiella hälsorisker. Idag är hållbarheten mycket bättre eftersom de kritiska maskindelarna nästan uteslutande tillverkas av 1.4547 – eller 254 SMO som den också kallas, en stålsort med mycket stark motståndskraft mot korrosion.

SMO för ketchup

Tube case gjorda i 256 SMO

 

254 SMO utvecklades för oljeindustrin

Den stora oljekrisen i början av 70-talet, då oroligheter i Mellanöstern fick oljepriserna att stiga kraftigt, ledde till ett ökat intresse för nya oljekällor. Bland annat blev det ekonomiskt försvarbart att borra efter olja i Nordsjön. Det krävde en ny typ av rostfri legering som kunde klara de svåra förhållandena i havsvatten.
Att experimentera fram nya legeringar som tål tuffa korrosiva miljöer har pågått under hela 1900-talet. Redan på 1940-talet insåg man att man genom att kombinera ferritiskt och austenitiskt rostfritt stål kunde öka motståndskraften mot korrosion och öka hårdheten, det som idag kallas duplexstål.
Olje- och gasindustrin i Nordsjön efterfrågade rostfritt stål som var starkt, hade hög motståndskraft mot saltvatten. Bland annat utvecklade Avesta Jernverk en legering som kombinerade en högre andel molybden med kväve, vilket resulterade i ett rostfritt stål som är nästan två gånger starkare än de mer vanliga stålsorterna. Avesta Jernverk lanserade sin nya legering under varumärket 254 SMO.
Men även om nya superstarka stålet var utvecklat med den marina industrin i åtanke, spred det sig tack vare sina egenskaper efter hand till andra områden, som till exempel livsmedelsindustrin – och ketchuptillverkningen.

Mer om hur du kan kombinera stålsorter kan du läsa om här

Nackdelen är att 254 SMO är svårbearbetat

VK Mekaniska i Staffanstorp levererar maskindelar till bland annat TetraPak och Getinge och har arbetat med 254 SMO i drygt 20 år. De har med andra ord lång erfarenhet av de utmaningar som finns när det gäller att bearbeta materialet.
– Vi började arbeta med SMO i slutet av 90-talet när Alfa Laval ville byta till SMO i vissa komponenter i processanläggningar för bland annat ketchup, berättar Henrik Johansson på VK Mekaniska. Ketchup är oerhört frätande, en maskin gjord i en stålsort med lägre motståndskraft riskerar att få betydligt kortare livslängd.
Men att bearbeta 254 SMO är onekligen en utmaning. I och med att 254 SMO har en legering som består av mellan 19,5–20,5 % krom, 17,5–18,5 % nickel, 6–6,5 % molybden och 0,18–0,22 % kväve är det betydligt segare och hårdare än traditionellt syrafast stål.
– SMO tar uppemot 50 procent längre tid att bearbeta jämfört med syrafast, berättar Henrik. Dessutom kostar det fyra gånger så mycket i inköp. Så det gäller verkligen att inte köra fel.

Förutom den ökade tidsåtgången, innebär materialhårdheten även att verktygen slits betydligt snabbare.
I och med sin långa erfarenhet när det gäller bearbetning av 254 SMO händer det att kunder ber VK Mekaniska att vara med som rådgivare vid utvecklingen av komponenter till nya maskiner.
– Eftersom vi vet vad som krävs i tillverkning och bearbetning är vi gärna med och hjälper till att förbättra produktionen, säger Henrik. På så sätt kan vi bidra till att göra den enklare och billigare att tillverka. När man arbetar med SMO räknas varje timme man kan spara in.
Tack vare att VK Mekaniska har en låg personalomsättning har de genom åren byggt upp en stor kompetens och erfarenhet när det gäller att hantera 254 SMO utifrån hur konstruktionen ser ut.
– Det handlar om hur vi rent praktiskt hanterar det, när det gäller maskiner, verktyg och arbetsgång. Men också om en känsla för materialet och hur vi tar oss an det på smartast möjliga vis, säger Henrik.

Har du frågor om rostfria stålkvaliteter kan du alltid vända dig till våra produktspecialister och säljare för att få bästa råden.

Varför är en rostfri stång så hård?

Har du funderat över varför en rostfri stång ibland är så hård? Svaret står att finna i stålets recept. Konsten är att lägga i lite extra hemliga ingredienser, precis som när du gör kanelbullar. Här får du ett recept på hur stålet görs mjukare och kanelbullarna godare från vår produktspecialist Tord Nilsson.

Grundreceptet skapar en hård rostfri stång

En norm för en stålsort kan liknas vid ett recept som beskriver vad som måste ingå för att slutresultatet ska bli det som receptet anger. Alla stålverk följer recept för en stålsorts norm, precis som jag följer recept när jag bakar. När verken gått igenom hela receptet har de bevisligen tillverkat rostfri stång. På samma sätt som att jag har gjort kanelbullar när jag kommit till punkt åtta när jag följer receptet bak på mjölkpaketet för kanelbullar. Varför rostfri stång hård och kopplingen till kanelbullar
Det tråkiga är att alla mycket hellre vill äta min mors kanelbullar, fast vi följer samma recept. Min mor har nämligen en liten hemlighet, hon lägger till ingredienser som inte står i receptet, vaniljsocker, kardemumma och mandelmassa. Vilket gör dem godare än mina.

Lite extra ingredienser gör susen

Likheten mellan rostfri stång och kanelbullar är just den att receptet anger vad som måste ingå, men ibland kan man göra extra tillägg. Alla stålverk tillverkar rostfritt enligt recepten för de olika normerna, men vissa verk lägger till ingredienser, likt min mor med kanelbullarna. Detta kan göra att produkten på olika sätt upplevs bättre, precis som att bullarna kan bli godare. Det man tillsätter i stången gör inte den godare, men gör att verktygsslitaget minskar och stången upplevs mjukare.

Kalcium minskar slitaget

Verktygen slits på grund av aluminiumoxider i stålet som är extremt hårda. Aluminium och syre finns båda som föroreningar i det rostfria stålet och aluminiumoxider bildas när de två förenar sig. För att göra stålet mindre hårt och för att minska uppkomsten av verktygslitage väljer en del verk att tillsätta ämnen som inte står med i norm-receptet.
Oftast tillsätter man då kalcium som är väldigt oädelt och som i sin tur binder syret och bildar kalciumoxider som är mjuka oxider. Kalcium påverkar inte spånbrytandet som svavel, men minskar verktygsslitaget avsevärt. Till skillnad från svavel har kalcium normalt sett ingen negativ inverkan på korrosionsbeständigheten.

Den hemliga ingrediensen

Kalcium är en mikrotillsats som inte beskrivs i någon av de normala standarderna. Precis som att mor lägger i lite vaniljsocker och kardemumma i degen, tillsätter en del verk kalcium i stålet. Det står inte någonstans i norm-receptet att de måste tillsätta kalcium. Med andra ord, de tillverkare som inte lägger i något extra gör inget fel, även om stången kan upplevas lite hårdare.
Den absolut största majoriteten av de stänger som Damstahl säljer är från Ugitech och deras serie som heter UgiMa (Ma= Machinability)

Mer om vilka ämne som kan tillsättas i smältan vid stångtillverkning kan du läsa om i vårt inlägg kring EN 1.4305

Välj en stålsort som passar

I vissa fall krävs en speciell stålsort för att klara av särskilda förhållanden eller tuffa miljöer. Men eftersom de är dyrare och tillgängligheten är inte lika stor som standard gäller det att veta om de behövs eller inte. För det är ingen mening att betala för en Rolls Royce om du klarar dig med en Skoda.

En stålsort på rätt nivå

I den rostfria världen finns många stålsorter och det gäller att välja rätt åt båda hållen. Oavsett om du väljer för mycket eller för lite riskerar det att bli onödigt dyrt, antingen för att det uppstår problem med korrosion eller för att du betalar mer än vad du behöver. I vissa fall kanske det inte ens behövs rostfritt stål.
– Exklusiva stålsorter och legeringar är dyra så det gäller att välja en produkt som inte är högre legerad än vad man behöver för att lösa uppgiften, menar Damstahls produktspecialist Tord Nilsson. Teoretiskt sett skulle du kunna köpa rör i guld, vilket garanterat är rostfritt. Men det skulle inte vara särskilt ekonomisk.

Välja rätt stålsort

Flera skäl till högre pris

De riktigt exklusiva rostfria stålsorterna används sällan, och i de fall de behövs beror det på att det inte går att använda någon annan kvalitet. Priset för dessa stålsorter är högre men priset är mot bakgrunden till behovet inte den avgörande faktorn.
– Det finns egentligen mer än ett skäl till varför de kostar mer, säger Tord. Dels är det för att de är höglegerade, vilket innebär att det innehåller mer av dyra legeringsämnen som till exempel nickel eller molybden. Dels för att efterfrågan inte är så stor. Därmed är det få som producerar och de har möjlighet ta ut ett högre pris eftersom konkurrensen på marknaden är låg.

Den sistnämnda faktorn innebär till exempel att stålsorter som är värmebeständiga eller har högt motstånd mot korrosion, som superduplex eller andra exklusiva stålsorter som nickelbaslegeringarna, är relativt dyra eftersom den inte används så ofta. Medan den mer vanliga duplex, en blandning mellan ferritiskt och austenitiskt rostfritt stål, har börjat gå ner i pris efterhand som efterfrågan ökar.

 

Så tänk på att välja rätt stålsort i rätt miljö – då spar du pengar två gånger.

Rostfria hälsningar

/Tord Nilsson

 

 

EN 1.4305, stålet som drar nytta av föroreningar

Vad är ingredienserna i automatstål

Vid tillverkning av rostfritt stål är huvudingredienserna järn, krom och kol men det förekommer också ett antal föroreningar som man önskar hålla inom vissa bestämda gränser. Svavel är en av de föroreningarna i rostfritt stål som är väldigt skadligt för korrosionsmotståndet. För de flesta kommersiella ståltyper ligger den övre gränsen för svavel på 0,015 %.

Det som i övriga rostfria stålsorter räknas som en förorening tillsätter man medvetet under kontrollerade former i produktionen av automatstål (EN 1.4305). Vid tillverkningen tillsätter man svavel så att svavelhalten blir mellan 0,15-0,35 %. Detta tillsatta svavel förenar sig sedan med en av de andra föroreningarna som är mangan. Svavel och mangan bildar mangansulfiderna som i sin tur bildar hårda långa strängar längs med stången – se bild.

Fördelningen av mangansulfid i automatstål EN 1.4305

Fördelningen av mangansulfid i längdriktningen hos stångstål.

När passar EN 1.4305

Strängarna av mangansulfider förbättrar de spånbrytande egenskaperna avsevärt jämfört med ”normala” sega austeniter. Vid svarvning kommer du slippa långa spånor då strängarna av mangansulfider bryter och skapar korta spånor. Tyvärr är inneslutningar av dessa mangansulfider en mindre bra för korrosionsbeständigheten. Därför har 1.4305 inte samma motstånd mot korrosion som t.ex. vanligt 1.4301/1.4307.

EN 1.4305 lämpar sig till exempel där produktionen kräver mycket spånavskiljande bearbetning och i tillverkning av långa serier i automatsvarvar. Då motståndet mot korrosion är lägre jämfört med de övriga austeniterna är det viktigt att medier som kommer i kontakt med stålet är milda och utan starka syror. I en torr inomhusmiljö är EN 1.4305 inte heller ett dåligt alternativ.

Det är också bra att veta att automatstålet inte med så bra resultat går att:

• Bocka
• Elpolera
• Beta
• Svetsa

 

Har du fler frågor om rostfri stång – skicka dina frågor till oss så svarar produktspecialisten Tord Nilsson

 

Damstahl lagerför EN 1.4305 i rundstång diameter 2-500 mm, blankdragen fyrkantsstång och sexkantsstänger.

Det står att jag ska använda A5

-vad väljer jag då?

En fråga som många av våra kunder har är vad som egentligen menas när man specificerar syrafast rostfri A5. Det är en fråga som är ganska lätt att besvara men kan vara lite svårare att tyda.

Det finns många olika rostfria fästelement så som bult och mutter att använda vid montering. Då vi har passionen om allt det rostfria vill vi försöka bringa klarhet i denna fråga även om inte fästelement är en del av vårt stora rostfria sortiment.

Vilken stålsort som är t.ex. A5 är inte alltid lätt att utläsa då den inte är så exakt som till exempel EN-normen. EN-normen talar om exakt vilken stålsort som skall användas. Står det t.ex. EN 1.4404 då vet du att det är just 1.4404 som ska användas.

Vilken kvalitet som ska väljas vid fästelement är likt AISI-normen lite luddigare.  Står det att 316L skall användas så finns det flera stålsorter med liknande egenskaper att välja på. För fästelement så som bult, skruv och mutter som lever efter ISO 3506 är det likt AISI-normen inte bara en stålsort som kan användas.

Fästelement - bult, mutter, helgängad stång. A5, A4

Hur var det då med A5?

Stålsorten som ska användas för bult, skruv och mutter identifieras av en bokstav och en siffra. Om det står specificerat att du ska använda A5 får du utläsa vad detta står för:

A= austenitiskt krom/nickel-stål.

1= krom/nickel-stål med svavel. vs automatstål.

2= krom/nickel-stål – ”vanligt” rostfritt.

3= krom/nickel-stål stabiliserat med Ti, Nb, Ta.

4= krom/nickel-stål med molybden.

5= krom/nickel-stål med molybden stabiliserat med Ti, Nb, Ta.

 

Exempel:

A2= ett rostfritt fästelement. Kan t.ex. vara 1.4301, 1.4306 med flera.

A5= ett syrafast fästelement. Kan t.ex. vara 1.4571, 1.4580 med flera.

Som extra information kan tilläggas att bokstäverna C och Fi står för martensitiska och ferritiska stålsorter.

 

Har du fler rostfria frågor som du söker svar på?

Tord, Per och Robert är alltid beredda att svara.

 

Babysalva fixar både spaltkorrosion och ”löpningsrost”

Rost gillar vi inte på rostfria Damstahl. En av de värsta sorterna, som också är svårast att förhindra, är spaltkorrosion. Den bästa lösningen är självklart att helt undvika spalter. Detta är dock väldigt svårt vid både svetsporer och bindningsfel.

Gäller det planerade spalter, så som vid bultförband och flänsar, kan hjälpmedlet vara något som säkert ytterst få tänker att det kan fungera. Du ska få ett riktigt ”hästhandlartrick” här på bloggen. Det är inte vetenskapligt bevisat men fungerar bra i praktiken.

Smörj ytan med ett tunt lager vaselin. Ta ett tunt lager vaselin och smörj på spalten. Detta skapar ett vattenskydd som kan verka som en temporär lösning, i själva verket håller effekten i sig mycket länge. Ännu bättre effekt blir det om du använder en blandning av vaselin och basisk zinkoxid, samma innehåll som finns i babysalva. Se bara till att vaselinet eller zinkoxiden inte på något sätt påverkar mediet.

Hur var det då med ”löpningsrost” som långdistanslöpare kan drabbas av?

Jo, en rejäl sträng babysalva i “spalten” gör de långa loppen betydligt mindre smärtsamma! Vårens och sommarens löparlopp är i full gång så du har många möjligheter att testa detta tips.

Använd babysalva för att hindra korrosion

Använd babysalva för att hindra korrosion

 

Riktmärke för Ra-värden på ytor

Vi får en del frågor om ytor på våra produkter och så klart vill vi hjälpa till att reda ut
begreppen. När det gäller rundstång så definierar EN-normen en hel del om stången vad det gäller tolerans på dimension, ovalitet, rakhet, ytfel och så vidare. Dock säger normerna inget om Ra-värden.

Följande värden går oftast bra att använda som riktmärken för blankdragna och slipade rundstänger. Dessa är inte reglerade i någon norm och kan skilja sig från olika tillverkare.

• Blankdraget – Ra 1,0 my
• Slipat h9 – Ra 1,2 my
• Slipat h8 – Ra 0,9 my

 

Vill du veta mera om ytor och Ra-värden så kontakta din säljare, eller kolla här på ett äldre inlägg om toppar och dalar på plåt:

Toppar och dalar på 2B och andra ytor

Kontroll med PMI-pistol

I de flesta fall är stålet redan märkt när det lämnar stålverken. Så fort man börjar klippa, slipa, svarva eller på annat sätt bearbeta stålet försvinner spårbarheten som dagg i solsken. Speciellt stångstål kan vara problematiskt eftersom märkningen oftast bara finns i en ände. Det kan därför vara väldigt viktigt att kontrollera stålsorten hos ett “stycke” okänt stål. Förr var det bara tekniska institut med stora dyra apparater som kunde göra materialanalyser. Som tur är, finns det i dag både billigare och framförallt snabbare alternativ.

Molybdentestet passar bra att göra när det råder tvekan om stålet är “syrafast” eller bara “vanligt rostfritt”. Detta enkla test skapar en färgreaktion vid tillräckligt hög Mo-halt. Skillnaden mellan rostfritt och syrafast ligger i molybdenhalten. Man lägger på lite av pastan på stålet och väntar 2-3 minuter för att där efter bedöma färgreaktionen. Metoden kan bara ge ett “ja” eller “nej”, och inte någon angivelse av Mo-halten, dvs. bara skilja mellan syrafast och rostfritt. Tänk på att det sker en svag etsning (betning) av stålet som kan ändra stålets utseende, dock utan att påverka korrosionsbeständigheten. Testet bör därför göras på ställen där den inte påverkar utseendet negativt.

PMI (Positiv Material Identifikation) är en lätt handhållen och portabel röntgenapparat, som vi dagligdags kallar PMI-pistol. Den fastställer effektivt och framförallt utan att göra åverkan, stålsorten på all typ av rostfritt material. PMI-metoden är mycket snabb, varje mätning tar under en minut, vilket möjliggör ett stort antal analyser vid samma tillfälle. Den kan med fördel också användas för både lagerkontroll och mätningar på befintliga konstruktioner då den inte efterlämnar några spår. Enda kravet är att materialytan måste vara ren.

Detektionen av Mo är så fin att man utan problem kan skilja t ex 4404 (min 2 % Mo) från 4432, 4435 och 4436 (min 2,5 % Mo). Däremot kan inte röntgentekniken mäta de allra lättaste grundämnena så som kol. T ex kan man inte se skillnad på 4301 och lågkolsvarianten 4307, inget stort problem då nästan allt rostfritt stål i dag är dubbelklassat 4301/4307. En stor nackdel med PMI är att utrustningen är dyr, den kostar ca 200-300 000 kronor.

Du kan alltid låta Damstahl göra analysen med vår PMI-pistol. Vi lagerhåller även Mo-tester. Kontakta oss produktspecialister om du är intresserad av att veta mer!

 

2105

 

Varmvalsad vs. klippt plattstång

Varmvalsad plattstång upplevs som mjukare och är lättare att bearbeta mekaniskt, t ex fräsa, borra och gänga. Den klippta kan vara mer lätt att bocka, t ex runt en mall eller gigg. Den klippta plattstången finns även som slipad på två sidor och i en del dimensioner på alla fyra sidor.