Säker klättring med rostfria ankare

Traditionellt sett tänker man sig bergsklättring som en person som tar sig upp för en brant ingen tidigare bestigit och som efterhand bankar in nya tillfälliga ankare där säkerhetslinan kan fästas. Men i takt med att klättring blivit allt mer populärt har det skapats mängder av permanenta klättringsrutter där det redan finns fasta ankare. I och med att de på ett helt annat sätt utsätts för väder och vind, måste kraven på dessa rostfria ankare vara mycket höga.

Rostfria ankare ger tryggare klättring

Fasta rutter för klättring har blivit allt mer populära och antalet ökar ständigt. Sedan 80-talet har det anlagts 60 000 enbart i USA. För de som är oerfarna finns även klippväggar med permanenta linor och till och med stegar, så kallade ”via ferratas”.
Puristerna inom klättring debatterar om dessa permanenta ankare är miljömässigt acceptabla eller önskvärda överhuvudtaget, men alla är överens om att de har gjort sporten mer tillgänglig.
Men med ett ökat antal utövare krävs också en bättre standard när det gäller utrustningens säkerhet och kvalitet. Den globala organisation som arbetar med säkerhet och hållbarhet inom klättring heter UIAA (Union Internationale des Associations d’Alpinism). Bland annat rankar de olika rutters svårighetsgrad och definierar säkerhetsstandarden för hjälmar, ankare och annan utrustning.

Rost i ankare ett problem

Ett vanligt permanent ankare består av en ring fäst vid en bult som förankrats i klippan. Placeringen längs bergväggen utförs av experter som tar hänsyn till hur de påverkar ömtåliga ytor, växtlighet och djur utifrån UIAA:s riktlinjer. Ankarna används för självsäkring där en stillastående klättrare skyddar en klättrare på väg upp eller ner med hjälp av rep och bromsar. Klättraren fäster repen vid ringen med hjälp av karbinhakar eller motsvarande.
Det finns två typer av permanenta ankare. Den ena är i form av en ring, en så kallad ”hängare”, som är fäst vid en bult som mekaniskt säkras i ett borrat hål. Den andra är en skruvögla som förs in och limmas fast i ett borrat hål. Ursprungligen tillverkades bultarna av högkolhaltigt stål. Dock är detta material känsligt för både generell korrosion och galvanisk korrosion när det kommer i kontakt med en hängare i rostfritt stål. Denna äldre typ av bult håller bara runt 20 år och ibland betydligt kortare tid än så, vilken innebär att hundra tusentals permanenta ankare som monterades under 80- och 90-talet behöver ersättas.

rostfria-ankare-klättring

Kustnära banor mest utsatta

För att öka livslängden och göra bultarna mer pålitliga började man i USA använda rostfritt stål av typ 304L, medan man i Europa använde typ 316L. Efterhand som sporten har växt, har nya klättringsplatser hittats och utvecklats över hela världen. Några av de mest populära klättringsplatserna ligger korrosiva kustområden vars miljö är en utmaning även för dessa stålsorter, vilket har ökat fokus på säkerheten för klättraren och hur materialen presterar över tiden.
Till exempel har man diskuterat frågan om hur länge ett ”permanent” ankare ska hålla och vilka miljömässiga påfrestningar konstruktionen ska kunna utstå. I slutet på 90-talet hände det att vissa ankare som, trots att de var tillverkade i rostfritt av typ 316L, knäcktes på grund av spänningskorrosion. En bult som påverkats visar normalt inga yttre tecken på försvagning innan den klipps av. De klättringsplatser som är mest utsatta för den här typen av brister är de som finns i varma klimat med fuktiga kustnära miljöer, till exempel i Thailand, Dominikanska Republiken och Grekland. Klättrarna blev med rätta bekymrade över problemet eftersom de bokstavligt talat anförtror sina liv till dessa ankare.

Satte ny standard med HCR-stål

Efter att problemen uppdagats tillsatte UIAA en arbetsgrupp som utvecklade passande standarder för material i ankare. Utifrån olika geografiska och miljömässiga förhållanden och korrosionsfaktorer tog de fram materialrekommendationer för att uppnå en förväntad livslängd på 50 år. För klättringsplatser i det europeiska inlandet rekommenderade de rostfritt stål av typ 316L. Ett antal rostfria stål av typen HCR (High Corrosion Resistant) ansågs vara motståndskraftiga mot spänningskorrosion och pittings i kustnära miljöer världen över. Bland annat 2205 duplex rostfritt stål och 904L austenitiskt rostfritt stål med 4 procent molybden.
Med rätt rostfritt, anpassat för både miljö och klimat, kommer rostfritt stål att fortsätta vara det självklara valet för de ankare som stödjer och säkrar klättrare världen över.

Vilken typ av rostfritt stål kan ta din verksamhet till nya höjder? Kontakta någon av våra säljare så hjälper de dig! Du hittar dem här.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 − 7 =