Vi på Damstahl pratar mycket om rostfri design, men då brukar det oftast handla om att konstruktionen ska vara genomtänkt och hjälpa till att minska risken för korrosion. Men vi gillar även rostfri design som estetisk utgångspunkt. Därför är vi väldigt glada att vi fick bidra med blankpolerad plåt i rostfritt stål till draperiet som var en del i Melinda Urbansdotters examensarbete på Beckmans Designhögskola.
Blankpolerad plåt blev del i tidning om design
När Melinda Urbansdotter kom på idén till sitt examensarbete visade det sig bli ett ganska komplext projekt. Primärt handlade det om stereotypa inredningstidningar och att bryta likriktningen.
– Jag ville skapa en inredningstidning som inte bara handlade om ”höstens trender” och ”galleristens dröm”. Istället ville jag skapa en arena för alla de former av design som inte representeras idag, berättar Melinda.
Hennes examensarbete blev därför i form av en tidning som hon döpte till alt+f=ƒ paper. En alternativ plattform för de som är intresserade av form och design på djupet.
Men för att kunna göra en tidning behövde Melinda innehåll. Lösningen blev att hon själv designade några föremål i blankpolerad plåt och skrev en artikel om arbetsprocessen, och om hur hon tänkte.
150 vattenskurna blankpolerade länkar
Eftersom Melinda länge hade varit fascinerad av väggar i metall bestämde hon sig för att designa en rumsavdelare i metallväv och ett draperi i rostfritt stål. Hon hade tidigare skapat i textil och var fascinerad av metallens uttryck.
– Att göra en rumsavdelare i metallväv kändes som en perfekt kombination.
Tanken var att jag skulle använda ett hårt material som metall och göra det mjukt, följsamt och textilt. Förutom den avskiljande väggen designade hon ett draperi i blankpolerat rostfritt stål. Här arbetade hon utifrån samma princip som i den avskiljande väggen, sammankoppling i form av kedjor, men valde att gå upp i storlek och överdriva dimensionerna.
– Draperiet består av 150 vattenskurna länkar i rostfritt stål. Valet av blankpolerad rostfri plåt var medvetet eftersom jag ville att både jag och betraktaren ska kunna spegla sig i objektet.
Mer om Melinda kan ni läsa här: