Det var nu ett tag sedan vi uppdaterade er omkring hur det går för våra rostfria plåtar nära havet. Men nu har det hänt saker med våra plåtar!
Sommaren påverkade våra plåtar
Efter en fantastisk fin sommar med uppemot 35 grader varmt då vi njöt av sol och bad tyckte inte plåtarna detsamma. Nu är EN 1.4016 snart helt brun av korrosion. Och som jag har nämnt tidigare så kommer EN 1.4509 att accelerera korrosionsmässigt i jämförelse mot EN 1.4301, något den nu har gjort. Stålsorten EN 1.4404 har dock stått emot en fin svensk sommar.
Hur påverkar lika ytor motståndskraften mot korrosion?
För cirka ett år sedan utökade vi vår rostfria stålexperiment med olika ytor. Nu kan vi även här börja se en markant skillnad på den slipade respektive 2B-ytan på ferriten EN 1.4016. På de slipade ytorna (de till vänster och utan klistermärke) har korrosionen tilltagit mer än på 2B-ytorna. Man ser också skillnaden mellan EN 1.4301 och EN 1.4404, speciellt i underkanten på EN 1. 4301 ser man att korrosionen fått fäste.
Men, titta på den spegelpolerade plåten! Inte ett enda märke på och det är ”bara en vanlig EN 1.4301:a”.
Vårt enkla experiment börjar visa hur viktigt det är med rätt yta. Den spegelpolerade ytan har ett Ra-värde på max 0,05 my och är blank som en spegel. Detta gör att kloriderna inte får fäste i samma omfattning som på andra ytor med högre Ra-värde. Läs mer om Ra-värde i vårt tidigare inlägg om toppar och dalar.
Experimentet fortsätter – vad kan vi lära oss härnäst?