Korrosion av alla de slag är sällan roligt. En relativt ovanlig form är interkristallin korrosion. Men med hjälp av titan och möjligheten att tillverka stål med lägre kolhalt är dagens rostfria stål relativt motståndskraftigt mot den här formen av korrosion.
Så fungerar interkristallin korrosion
Interkristallin korrosion uppstår utmed stålets korngränser när korngränserna har sämre korrosionsmotstånd än kornen. Den kan liknas vid att lösa upp murbruket mellan tegelstenarna i ett hus och boven i dramat heter kol. Vid uppvärmning till temperaturer i området 500–850 grader Celsius binder kolämnen det korrosionshämmande kromet, och korrosion uppstår.
Titan kan vara en lösning
Tack vare stålverkens möjligheter att sänka kolhalten är interkristallin korrosion ganska sällsynt i dag. En annan lösning är att tillsätta titan. Titanet binder kolämnen och motverkar kolets skadliga effekt på stålet. Resultatet blir jämförbart med att använda lågkolstål. I de flesta fall kan man utan problem byta ut EN 1.4541/4571 till EN 1.4307/4404 och omvänt.
Användningen av titanstabiliserat stål beror ofta på tradition och är stort i framförallt Tyskland. Titanstål är mekaniskt starkare, i synnerhet i högre temperaturer, men är svårare att polera. Titanstålet kan också ge upphov till gulaktiga svetsar tillsammans med Formiegas.