Kommer ni ihåg vårt experiment med senap och ketchup? Nu ska ni få se vad som hänt med de olika stålsorterna efter tre månaders kontakt med dessa livsmedel!
Som vi tidigare berättat har de båda produkterna ett lågt pH-värde på grund av ättikan och hög kloridhalt på grund av saltet. Dessa två förutsättningar är den bidragande orsaken till att den rostfria ytan blir påverkad.
Tittar du ordentligt på bilderna ser du en blåaktig färg där senapen legat (vänstra sidan på plåtbitarna). Detta är det rostfria stålets oxidhinna som blivit tjockare. Den tjockare oxidhinnan är ett bevis på att senapen är steget mer aggressiv än ketchupen. Denna blåaktiga oxidhinna kan betraktas som ett förstadie till korrosion. Den blåaktiga lätta oxidationen kan ses som en form av anlöpning. Detta är oftast inget som påverkar funktionen utan är mest en kosmetisk påverkan. Du ser också att korrosionen har tagit olika hårt på stålsorterna. EN 1.4016 har tagit mycket stryk, med riktiga kratrar efter båda produkterna.
Här ser ni hur experimentets stålsorter ser ut efter tre månaders påverkan av ketchup och senap.
Detta experiment utför vi med plåtarna placerade i vanlig rumstemperatur. Det är fascinerande att se hur så pass vanliga faktorer kan påverka rosfritt – rumstemperatur och vanliga livsmedel. Skulle vi höja temperaturen till +70–+80 grader Celsius, är vi säkra på att det blir mycket mer korrosionsangrepp på alla stålsorter. Vid en högre temperatur kan det till och med bli pittings på EN 1.4404.
Närbild på EN 1.4016 efter tre månader.
Vid tillverkning av senap och ketchup väljer en del EN 1.4462 och även så högt som 254 SMO för att klara av korrosionen. Något du kan läsa mer om i inlägget Ketchup kräver 254 SMO.
Plåtproverna ligger kvar på kontoret så fortsättning följer!