Ni kanske kommer ihåg att plåtarna i vårt experiment om rostfritt i havsmiljö hade fått lite mer stryk än normalt i förra inlägget. Repor och märken syntes på plåtarna. Men var kom reporna ifrån egentligen?
Som ni kanske kan förstå inleddes förra besöket vi gjorde för att titta till våra plåtar med en mindre chock – det var något i den lilla promenaden mot bryggan som inte stämde. De hade rivit vår älskade brygga! Men nedstämdheten höll inte i sig särskilt länge. Snabbt såg vi att hamnfogden räddat våra plåtar eftersom inte heller han ville missa upplösningen i detta experiment. Dessutom är denna händelse även intressant ur aspekten att se vad som händer när man väljer fel material.
Rostfritt vs svart stål
Denna bild på det rostiga stålet och de rostfria skruvarna är helt underbar tycker jag. Det ser ut som de skruvat i skruvarna idag men att stålet suttit där i 100 år, när det egentligen suttit 10–15 år.
Korrosionen på det svarta stålet, som kan vara den gamla stålsorten 1312, är också otroligt fräck. Denna korrosion är speciell för det svarta stålet och utan att vara 100 procent säker så tror jag detta expanderar tio gånger sin tjocklek vid kraftig korrosion (men ta det med en nypa salt). De exakta värdena för detta får ni ta med några experter på svart stål eller så ser ni tillbaka på bilderna och nöjer er med informationen att rätt rostfritt material till rätt miljö lönar sig.
Och tack vare att de räddade våra plåtar från bryggan som försvann så kommer vårt experiment att fortsätta.
Läs med om korrosion på vår hemsida.