Efter 41 år i den rostfria branschen är det nu blivit dags för mig, 63 år ung, att pensionera mig och sluta på Damstahl.
Alltid steget före
När jag kom till Damstahl 1990 såg den rostfria världen lite annorlunda ut jämfört med idag. Damstahl började då sälja massor av nya produkter och dimensioner till en attraktiv prisbild som inte tidigare funnits i Sverige. För att bara ta ett utav många exempel så började vi då erbjuda lagermaterial i SS 2348 (4404). Detta när SS 2343 (4436) tidigare hade varit det enda syrafasta stål som fanns i lager. Många exportindustrier tyckte att detta var toppen då man nu kunde konkurrera på lika villkor. Dessa är några av de bidragande faktorer som, tillsammans med bättre logistiklösningar, lett till våra växande marknadsandelar. Nu har Damstahl en globaliserad marknad med webbförsäljning.
Damstahl har förändrats mycket på dessa år vilket är bra då anpassning är livsviktig. Nya tekniksprång hos oss de närmsta åren kommer att göra Damstahl ännu starkare.
När jag nu pensionerar mig kommer jag att kunna se tillbaka på och minnas många spännande och fascinerande projekt som jag sålt rostfritt stål till. Några av de mer udda slutprodukterna är kanske dessa:
-
Den vibrerande plåten i kryssningsfartyget Queen Mary II´s mistlur.
-
Takavvattning till Abu Dhabi flygplats.
-
Vattenfilter till Fukushimas härdsmälta.
-
Minsvepningsutrustning till Nato.
-
Toalettstolar till Boeing Dreamliner.
-
Angöringsringar till alla bropelare på Öresundsbron.
-
Stål till tatuerare som skapar fina, personliga ärr.
Minnena jag kommer att bära med mig är många. Fina möten med människor, både kunder, leverantörer och kollegor. Tack för denna tid och för alla bra frågor som jag fått – fortsätt att ställa frågor och utmana Damstahls produktspecialister!
Kanske syns vi även framöver här på bloggen =)
Robert tar över
Sist men inte minst vill jag även passa på att välkomna Robert Humlebaek Petersen till vår blogg. Robert är en kompetent stålman som nu tar över som produktspecialist på rör och rördelar. Ni kan läsa mera om Robert här.
Med vänliga hälsningar
Jan Laurin