Det finns en rad saker som skiljer de rostfria stålsorterna EN 1.4301/4307 och EN 1.4436 åt, både när det gäller sammansättning och vilka användningsområden de bäst lämpar sig för.
EN 1.4301/4307 – vanligast i världen
EN 1.4301/4307 (SS 2333 enligt den gamla svenska standarden) har ett mycket brett användningsområde och är därför den vanligaste rostfria stålsorten i världen. 1.4301/4307 innehåller ca 17.5% krom och 8% nickel.
EN 1.4436 – syrafast och mer motståndskraftigt
EN 1.4436 (SS 2343 enligt den gamla svenska standarden) innehåller, förutom krom och nickel, även 2.5% molybden vilket gör den syrafast (A4). 1.4436 är en relativt ovanlig sort och går bra att ersätta med EN 1.4404 som är mer vanligt förekommande. 1.4404 är också syrafast men innehåller lite mindre molybden (2%). Annars är de två väldigt lika. Den syrafasta 1.4404 passar utmärkt att använda i utomhusmiljöer, särskilt om de används nära havet eller industri- och storstadsmiljöer. Sorten klarar nämligen svaga syror och saltvatten till en viss nivå.
Både EN 1.4301 och EN 1.4404 är austenitiska vilket innebär att de båda har god förlängning och bra svetsbarhet. Vid en jämförelse av hållfastheten mellan de två är skillnaderna mycket små och de kan ses som jämbördiga på det planet. Stora skillnaden är alltså att 1.4301 är vanligt rostfritt stål (A2) och 1.4404 är syrafast (A4).
Men hur rangordnas olika syrafasta stålsorter? Det kan du läsa om här! (124)