Då vi vet att ytan är av stor vikt för hur väl det rostfria stålet står sig mot korrosion kommer här en miniserie från vår egna gästbloggare och rostfria pensionär Jan Laurin. I denna första del kan du läsa om hur ytans slipning eller polering kan påverka korrosion.
Slipat är sämre
Rostfritt stål finns i många olika utförande och med många olika ytor. 1D, 2B, slipad eller borstad – det finns olika ytor för att passa olika miljöer. En grov yta kan ha sina nackdelar framför en slät och jämn yta. Fukt och salt fäster bättre på en skrovlig yta. Genom avdunstning av fukten ökar salthalten på den rostfria ytan och koncentrationen når över tröskelvärdet och utlöser korrosion. Salt är också hygroskopiskt (vattensugande) och tar fukt från luften vilket medför att korrosionen kan fortsätta även om miljön har förändrats. Salt har också förmågan att dra till sig korrosiva luftföroreningar som järn och svavelpartiklar.
Olika ytor i samma miljö
Att det är viktigt att välja rätt yta beroende på vilken miljö som det rostfria ska användas i visar följande exempel från ett danskt mejeri: Här kan vi se att rostfritt stål med slipad yta kan vara sämre än en kallvalsad 2B-yta. Bilden föreställer en saltbehållare med ett slipat rör. Det vertikala slipade röret är tillverkat i EN 1.4432 med PREN 24,8. Tanken i bakgrunden är tillverkad av plåt med en 2B-yta i EN 1.4404 med PREN 23,1.
Båda sitter i samma miljö men det slipade röret tar mer stryk trots att det är gjort av ett bättre rostfritt stål. Därför är det alltid viktigt att tänka på att välja rätt stålsort och rätt yta till olika miljöer.