Tål fiberlaserfilm betpasta?

Vi vill ständigt lära oss nytt kring det rostfria materialet som vi gillar allra mest. Så när vi ibland får frågor där vi inte är helt säkra så tar vi reda på svaren. Vi backar inte för att göra experiment för att vi ska kunna ge dig de rätta svaren. Så när vi fick frågan Tål fiberlaserfilm betpasta? ställde produktspecialisten Per Carlsson upp för att undersöka saken.

Utan skador

Fiberlaserfilm som sitter på rostfria plåtar sitter där för att skydda ytan. Skydda ytan mot repor och märken. När du arbetar med rostfritt vill du ibland låta skyddsfilmen sitta på så länge som möjligt. Om du exempelvis svetsar ihop en konstruktion där du sedan önskar beta svetsen kanske folien sitter kvar. Vi har därför låtit testa hur fiberlaserfolien klarar betpasta. Resultatet blev att fiberlaserfolien klarade sig utan några som helst skador.

Vi sprayade på betpasta på en bit plåt med fiberlaserfilm på och lät denna ligga i 3 dygn. Fiberlaserfolien klarade detta utan problem vilket du också kan se på bilden.

Tål fiberlaserfilm betpasta?

Hoppas att detta gav dig lite svar på dina funderingar kring betning och fiberlaserfolie.

Andra experiment vi gjort är till exempel korrosion i havsmiljö 

Rost på havsnära pelarfundament – Hur tar jag bort det?

Rostfritt finns i många kvaliteter, en del rostar mer än andra. Havsnära fastigheter med pelarfundament är speciellt utsatta. Vi har fått en fråga från en fastighetsägaren om just detta.

Hur avlägsnar och förebygger jag ytrost på mina rörpelare utan att skada det rostfria materialet?

Det finns en hel uppsjö av olika kvaliteter av rostfritt, och det är tur. Många gånger hade det blivit för dyrt om det bara hade funnits höglegerade stål, och de låglegerade “lite billigare” stålen klarar oftast inte tuffare miljöer.

Hur förebygger man då rost? Om byggnation och ritningar redan är beslutade är det tre saker man ska tänka på.

99 gånger av 100 leder rörpelare/pelarfundament upp till ett tak där inte regnvatten kommer åt att skölja av. Är det även placerat vid havet, är det ännu mer viktigt att man tvättar bort saltet. Det fungerar bra med vatten och lite såpa.

Har det redan blivit ytrost på det rostfria, använd ett rengöringsmedel typ Avesta Classic Cleaner 401 (läs bruksanvisning före användning) på hela ytan.

Har rosten blivit grövre så är det mekanisk borttagning som gäller, typ lamellskiva eller Scotch-Brite. Ytan skadas inte av detta men det blir en annan ytfinish, även här är det hela ytan som måste behandlas.

 

Snart kommer nästa inlägg på temat korrosion i havsmiljö – då kan ni läsa om hur våra plåtar i havsmiljö har klarat sig.

Boven i dramat är kloriden – Inte pH:t

Vi har fått en hel del frågor om hur varmt havsvatten och lågt pH påverkar korrosionen. Bland annat denna, där frågeställaren vill vara anonym.

Hur påverkar kombinationen hög temperatur, hög kloridhalt och lågt pH korrosionen? Om man t.ex. har ett 60-gradigt havsvatten och sänker pH-värdet ner till ca 3, hur påverkar det korrosionsangreppen på stålsorten EN 1.4436?

Så länge pH-värdet ligger mellan 2-3 och 12 har detta ingen större påverkan på korrosionsbetingelserna. 60-gradigt salt havsvatten däremot, är väldigt aggressivt mot EN 1.4436. Med mycket stor sannolikhet kommer det att uppstå både punktfrätning och spaltkorrosion.

CQJbok_s86_CPT

Enligt CPT (kritisk punktkorrosionstemperatur) i detta diagram från Claus Qvist Jessens bok Rostfritt och korrosion, är 4436 ”säkert” under ca +38’C. För att klara spaltkorrosion måste man gå ner ytterligare till ca +10’C.

Syrehalten och den biologiska aktiviteten är viktiga parametrar som också påverkar korrosionen.

Här kan man läsa mer om att det inte är pH:t som är boven i dramat, utan kloriden.

Inköpstips -> Grenrör till en rallybil

Olof Eriksson har mailat oss en spännande fråga tillsammans med ett foto från hans verkstad:

Jag är TiG-svetsare, motorsportsintresserad och har tidigare provat bygga grenrör för turbobruk med varierande resultat. Nu ska jag bygga ett till min Lancia Delta Integrale och vill hålla ner volymen, vilket innebär att materialet kommer utsättas för högre påfrestningar främst i höga temperaturer. En lång hållbarhet är också viktigt. På nätet rekommenderas 316L p.g.a. tillgängligheten, men det verkar som att experterna använder 321 eller 321H. Inconel används på riktiga tävlingsbilar, något som min plånbok motsätter sig…

Jag använder främst 42,4 och 48 mm, men även 45 mm skulle fungera. Vad är viktigt att tänka på och vad finns tillgängligt?

IMG_3538Experterna har rätt, 321/1.4541 är bättre i höga temperaturer än 316L/1.4404. 4404 är syrafast men det är inte 4541. Om man önskar motsvarande 4541 i syrafast är det stålsorten 4571 som gäller. I detta sammanhang har du dock ingen fördel av att välja syrafast. Vårt tips är därför att hålla kvar vid 4541, som är både mer prisvärt och lättillgängligt.

Skalningstemperaturen är 850’C för samtliga ovan nämnda stålsorter. De titanstabiliserade stålsorterna 4541 och 4571 behåller dock sin struktur bättre än 316L i högre temperatur. Jag vet tyvärr inte hur varmt grenröret på en rallybil kan bli, men det kan du nog ge oss svaret på :-).

Läs mer om skalningstemperatur i vårt blogginlägg När temperaturen stiger.

Inconel är en Nickel-legering, och som du skriver är den väldigt dyr och används på proffsiga racingbilar. Tillgängligheten är en faktor, det behövs bara en meter för ett grenrör men frågan är om det går att köpa så lite. Likaså är 321H/1.4878 mycket dyrare och svårtillgängligt. Det enklaste att få tag på är oftast det billigaste.

Rätt rostfri livsmedelsmaskin i Mexikanska Monarkin

Vi har fått en fråga från Mattias som driver restaurangen Mexikanska Monarkin.

Jag ska importera en maskin för livsmedelstillverkning från tredje land och undrar över det rostfria stålet som används i maskinen. Tillverkarna använder 430 på sin hemmarknad, men menar på att det krävs 304 för att få använda maskinen inom EU. Detta medför en merkostnad för mig som jag skulle vilja undvika.
Stämmer det påståendet? Och om inte, finns det andra fördelar med 304?

Stålsorten 430 som livsmedelsmaskinen är tillverkad av är en ferritisk EN 1.4016. Enligt Europarådets riktlinjer för metaller i kontakt med livsmedel är din ferrit godkänd. Du kan alltså importera maskinen med gott samvete. Läs mer om KTHs test av rostfria stålsorter, där samtliga godkändes för livsmedelshantering inom EU.

Austenitiska stålsorter som 304/316 (EN1.4301/4401) används mer frekvent inom livsmedelsproduktion. Formbarhet, goda svetsegenskaper i kombination med nödvändig korrosionsbeständighet har medfört att austenitiska kvaliteter är det dominerande konstruktionsstålet. Ferritiskt 430 har en begränsad svetsbarhet och svetsen har dåliga korrosionsegenskaper.

Ferriter saknar, eller har bara lite, nickelinnehåll. Detta påverkar priset nedåt, speciellt i tider med höga nickelpriser. Just nu är priserna extremt låga och därför är skillnaden inte lika stor.

Rangordna syrafast

Vi har fått en bra fråga från Ulf på Saab Kockums som vill ha hjälp med att rangordna olika rostfria syrafasta stål.

Jag önskar få reda på fler valmöjligheter för inköp av olika komponenter. Eftersom jag arbetar med fartyg är jag främst intresserad av syrafast material.

T ex om det är föreskrivit material 1.4404, är inget annat material godkänt att köpa in, även om kvaliteten kanske är bättre. Efter att forskat vidare lite ser det ut som att 1.4435 och 1.4571 skulle kunna vara alternativa material till 1.4404, då de har likvärdiga eller bättre egenskaper.

Skulle ni kortfattat kunna berätta om skillnaderna mellan dessa tre kvaliteter?

Ett ståls motstånd mot punktfrätning (pittings) och spaltkorrosion beror främst på hur mycket krom, molybden och kväve det innehåller. Ämnena har olika betydelse och värderas efter en formel som ger ett s.k. PREN-tal. Stålsorter med samma PREN-tal är lika bra/dåliga.

PREN = %Cr +3,3 x %Mo + 16 x %N

PREN betyder Pitting Resistance Equivalent. N = Hänsyn till kvävehalten.

Nickel har en viss betydelse när väl korrosionen har satt igång, då den fördröjer förloppet. Hög nickelhalt är främst gynnsamt för formbarheten och förbättrar segheten vid mycket låga temperaturer.

Här följer en grov förklaring på vad som skiljer mellan de tre syrafasta stålsorterna:

EN 1.4404 Den vanligaste stålsorten

  • Kol max 0,030 %
  • Mo 2,0–2,5 %.
  • Ni ca 10-13%.
  • Väldigt lik den Amerikanska AISI 316L som får ha Mo mellan 2,0–3,0 %.
  • PREN 23,1

En 1.4571 – Den vanligaste stålsorten i Tyskland

  • Kol max 0,08 %.
  • Den höga kolhalten balanseras av en Titan-inblandning på ca 0,5 % som motverkar sensibilisering.
  • Man får samma effekt som med låg kolhalt (4404). Fördelen med 4571 är att hållfastheten inte sjunker lika kraftigt vid förhöjda temperaturer.
  • Ni ca 10-13%.
  • PREN 23,1

EN 1.4435 – En mycket ovanlig stålsort

  • Kol max 0,030 %
  • Mo 2,5-3%.
  • Ni 12,5–15 %
  • Används främst inom Aseptik/Pharma. Mycket begränsad lagerhållning.
  • PREN 25,3

Sammanfattningsvis, 4404 och 4571 har samma PREN tal. 4435 är bäst i gruppen, med mer nickel än 4404/4571, men svår att hitta. Den höga nickelhalten gör 4435 svår att ersätta med någon annan stålsort.

Ett alternativ till 4435 är 4432 som också har minst 2,5 % Mo, men lika mycket krom och nickel som 4404. 4432 har PREN 24,8 och är framförallt vanligare än 4435.

Mer information om 4571/4404 hittar du i blogginlägget Interkristallin korrosion – Ett problem, två lösningar

Hur låg legeringstillägget för 5 år sedan?

Vi har fått en fråga:

Jag letar efter en bra portal/hemsida som visar historiska rörelser av legeringstillägget ca 5 år bakåt i tiden.

På vår webbsida damstahl.se -> prisutveckling -> prisutveckling ser du till ett diagram där du kan ställa in datum och välja mellan kvaliteten 4301 och 4404. Den blå linjen är ett indextal för marknadspriset (dvs baspriset) och den röda för legeringstillägget.

Det går att se så långt bak i tiden som 1997, då vår statistik börjar (Index 100=1997).

lz_historik150923

Varför blir besticken svarta?

Vi har fått en fråga som nog kan intressera många då de flesta någon gång upplevt detta fenomen.

Varför blir mina rostfria bestick svarta i diskmaskinen?

När stål legeras med minst 11 % krom bildas en passiv yta som motverkar att stålet rostar. Det kallas “rostfritt stål”. Ett krav är att syre finns närvarande. Ytan kan då återskapas om den skadas. En av det rostfria stålets goda egenskaper.

Den passiva ytan är väldigt tunn. Väldigt tunn. Tänk dig ett vykort som läggs på toppen av en skyskrapa.

Kromoxidskiktet är normalt transparent, men kan ändra färg om tjockleken ökar. Detta kallas för interferensfärgning.

Fenomenet syns främst på rostfria grillar, bastuaggregat och avgasrör till motorcyklar som kan färgas gult-rött-grönt-blått-svart av värmen. Även olika miljöer kan påverka tjockleken/färgen. Till exempel en diskmaskin med aggressivt tvättmedel.

Den svarta oxiden du fått på besticken sitter förmodligen väldigt hårt och är svårt att polera bort. Även om du återgår till handdisk kommer den svarta ytan att sitta kvar. Detta medför inte att korrosionsegenskaperna försämrats, men tyvärr ser det tråkigt ut.

Hoppas att detta gav lite rätsida på just fenomenet att besticken blir svarta. Men vetskapen om varför kan tyvärr inte heller återställa besticken.

A2, A4, magnetism och Molly

Marc Landtblom undrar

Kan man skilja på kvalitet A2 och A4 på något enkelt vis?
Båda är väl omagnetiska, men syrafast stål innehåller mera krom och nickel samt molybden. Kan molybdenet på något vis “upptäckas”.

Båda frågor är intressanta och något som jag har skrivit om på bloggen tidigare.

Att skilja på rostfritt (A2) och syrafast (A4) är väldigt lätt om man har rätt utrustning. Läs om två olika metoder i Kontroll med PMI-pistol.

När det gäller magnetism och rostfritt så har du i grunden rätt, men…
Det finns alltid ett men! Läs om detta i Jag har alltid en magnet i fickan.

Går det att färga rostfritt mörkare? En fråga (om) att beta av.

Lars Göran Thambert på LG Thambert Arkitekt AB har skickat in en intressant fråga:

Är det möjligt att få en rostfri plåtyta mörkare/gråare? Är den ytan i så fall lika hållbar mot rost och repning som en obehandlad? Jag Googlade fram ett förslag:

“50 g sulphuric/200 g sodium thiosulphate / 1 lit water solution, temp 30 °C”. Detta har jag översatt till 50 g svavelsyra + 200 g natriumtiosulfat (Na2S2O3), blandas i en liter vatten (30 °C). Hur lösningen appliceras fanns det ingen uppgift om.

Vad tror ni om detta? Alternativa metoder? Syftet är alltså att få till en mindre ljus och blänkande yta utan att förlora den rostfria plåtens fysiska egenskaper. Tusen tack på förhand!

Jag föreslår att du undersöker om betning kanske kan vara rätt metod för din önskan om att ”färga” den rostfria ytan.

Att beta en rostfri yta innebär att man tar bort allt som inte är rostfritt. Kvar blir bara det bästa materialet, men det “förbrukas” också, men i en långsammare takt. Ytan bli alltså “skrovligare” och får en annan reflektionsgrad. De fysiska värdena på stålet är intakta och korrosionsmotståndet blir optimalt. Det är svårt att jämföra reptåligheten mellan en blank och matt yta. Men faktum är att på en blank yta ser du allt.

Det förekommer en mängd olika nyanser på en betad yta. Allt från vitbetad till en lätt betning som bara har mattat ytan en aning. Hur det slutliga resultatet blir beror på faktorer som ursprungsyta, stålsort och hur betbadet är komponerat, samt tid och temperatur.

De tre vanligaste betmetoderna är doppbetning, spraybetning och pensling.

En betvätska består normalt av 10-20% salpetersyra (HNO3) och en aktivator i form av 1-10% flussyra (HF). Höglegerat rostfritt stål kräver ett mer aggresivt betbad med hög halt flussyra. För 304/316 räcker det med 2-3% flussyra. Ibland kan man se betvätskor där salpetersyran helt eller delvis har ersatts med en blandning av svavelsyra och väteperoxid (H2O2)

Jag kan själv inte svara på om blandningen som du hittat på nätet fungerar för ditt material. Det allra bästa är att vända sig till och anlita en betfirma som kan utföra betningen.

Att själv blanda kemikalier är inget som rekommenderas, då det finns en mängd skyddsinstruktioner och regler man måste följa. Den förbrukade betvätskan innehåller metalljoner och måste tas om hand och får inte hällas ut i avloppet.